-

Hej. Sitter i myskläder och har det allmänt mys. Men har så ont i hjärtat. Vill skriva allting som händer i mitt liv just nu vilket är väldigt lite men endå så jävla mycket. Jag är trött på allt och alla men mest på mig själv. Jag orkar inte vara den jag är. Jag är tråkig. Det gör ont. Det är inte någon annans fel. Det är bara mitt eget. Jag vill kunna se saker klarare. Nu är det bara grått och suddigt. Jag vill se fram imot saker och tycka att det ska bli roligt. Nu ser jag inte fram imot något och tycker inget är kul. Ingen fattar. Det är som en storstor sten tynger på hjärtat. Och jag måste få bort den stenen för jag orkar inte längre bära på den. Men hur? Allting känns så omöjligt. Jag orkar ingenting. Tror att allt ska bara hoppa på mig. Vilket det inte gör. Tror att alla ska ta kontakt med mig utan att jag gör ett piss själv. Vilket de inte heller inte gör. Jag är så ensam. Och tycker så jävla synd om migsjälv. Jag skulle inte heller vilja vara med någon som bara ver nere hela tiden och aldrig kunna skratta och ha kul. Det är så för jag är inte så korkad som man tror. Att gråta har blivit en vana. Jag vill inte ha det såhär längre! Men det är bara jag som kan göra något åt det. Med kanske lite hjälp men endå så måste jag vilja själv. Och jag vill men jag orkar inte. Jag är så rädd och osäker. Fan asså jag vet inte vad ni tror om mig egentligen. Typ värsta emot fast med normala kläder. Men det konstiga är att jag kan vara glad i nån timme men sen kommer jag och tänka på massa saker. Det är som att vända på något ut och in. Två sidor. Men jag vet eller jag tror iallafall och hoppas att dendär glada personen som jag en gång varit fortfarande finns där inne och bara väntar att få komma ut. Som ett litet lejon. Jag vill att det ska lysa lycka och självsäkerhet genom mig. Det är mitt mål.