Dag 1&2

Dag 1. Jag är då hanna maria ohlsson och jag är fjorton år och är från värnamo. Gud vad svårt detta blev haha men jag är väl en normal tjej eller vad man säger. Jag är kan vara rättså blyg och osäker mot folk som jag inte känner och inte känner mig "trygg" med. Jag vill gärna vara som alla andra och kan ibland vara lite väl rädd för att säga fel saker och så bara för att jag är rädd för vad folk ska tycka om mig. Men det går bort sen när jag lär känna personen bra. Med mina vänner är jag därimot ingen blyger hehe där är jag mer en liten toker. Älskar att skratta och ha kul o dampa. Förutom när jag är trött för då blir jag lam och det märker nog alla direkt. Okej det är väl också bara att erkänna att jag har gaanska kort stubin hehe. Finns inget mer att säga om det haha jag hatar att förlora och att ha fel. På min fritid spelar jag innebandy och fotboll fast vi inga fotbollsträningar just nu. Jag gillar fotboll bäst darför att det helt enkelt är roligast, innebandy är knappt kul längre. Okej vad ska jag skriva mer? Jag hatar mitt utseende och det finns knappt något jag är nöjd med. Det värsta jag vet är typ när folk taggar och lägger ut fula bilder på mig på facebook haha. Oj vad tråkig det lät som att jag är, men det är jag nog fan också hahah :D

Dag 2. Min Första riktiga vän skulle nog jag säga var clara. Både sofie och filippa var mina första vänner men som jag först kände vänskap på riktigt var när jag träffade clara tror jag. Asså riktig väänskap! Jag lärde känna henne genom innebandyn och vi började va i 4an kanske och sen i 5an började hon i min dåvarande klass. Vi blev riktigt bra vänner och hade jätte kul tillsammans. Har ingen jag har så mycket minnen med på så kort tid. Åh saknar dom tiderna jätte mycket när jag tänker tillbaka. Tills slutet av femman och början av sexan då det hände något och vi slutade att umgås helt. Vilket både var bra och dåligt. Bra för att vi lärde känna andra för hon var typ den enda jag var med på den tiden. Och dåligt för det var ju dåligt haha. Det är nu vi har börjat träffas lite och så igen även fast båda är helt andra personer nu eller det är iallafall jag. Jag var mycket gladare på den tiden men det är ju en annan historia haha

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0